Jag är så fruktansvärt trött på alla konstiga tankar som far genom huvudet. Jag har varit gravid i ett halvår och kan fortfarande ine fatta hur jag är. Det är en mycket märklig kännsla som jag inte kommer kunna få ner på papper. Det är så konstigt att inte vara sig själv, så vem är jag då undrar jag ju genast. Varför tänker jag som jag gör, varför handlar jag som jag gör och framför allt, varför känns det inte bra i själen. När kommer det göra det igen? kommer jag bli normal igen. Kommer jag ha några vänner och någon man kvar när jag är färdig med detta. Kommer jag (vi) orka göra detta en gång till. Kommer jag bli sjuk nästa gång också?

Men trots detta är det sisat som överger mig hoppet. Å det jag hoppas på just nu är att allt ska gå bra det sista månaderna. För oj vad vi längtar efter den lilla.


Bilden togs den 28 januari. Nu är bebisen större och jag har knaprat lite mer choklad. Det går fort

Nu - Film, påskmust och en värmande famn.